Tandlossning (Parodontit)

Detta är den andra stora tandsjukdomen. Vid sidan av karies är parodontit den viktigaste orsaken till tandförluster hos människan. Grundorsaken till parodontit är inte helt klar, men kunskapen om sjukdomen är mycket stor, vilket gör att med rätt diagnostik och rätt behandling kan sjukdomen stoppas eller åtminstone kan den få ett långsammare förlopp. De första tecknen till att parodontit skulle kunna utvecklas hos en individ är inflammation i tandköttet, vilket för den enskilde kan visa sig som att tandköttet t.ex. vid tandborstning är lättblödande.

Orsaken till detta är, som vid karies, bakteriebeläggningar, plack, på tandytan i anslutning till tandköttskanten. Dessa beläggningar utsöndrar ämnen som irriterar intilliggande vävnad, vilken reagerar med inflammation. Om irritationen finns kvar långa perioder kan den underliggande benvävnaden, som tanden sitter fäst i, dra sig tillbaka. Efter många år så kommer hela fästet för tanden att försvinna och tanden lossnar och går förlorad. Problemet för den drabbade individen är att inga allvarligare symptom uppträder förrän tanden börjar sitta löst. Det är av denna anledning som det är viktigt att man går på regelbundna kontroller så att tandläkaren kan sätta in förebyggande åtgärder innan det är för sent.

Det har visat sig att trots att de allra flesta människor inte sköter sin munhygien så som de egentligen borde, och de flesta har tandköttsinflammation, så drabbas ändå bara en mindre del av allvarlig parodontit. Detta beror troligen på ärftliga faktorer. En av de allra viktigaste bidragande faktorerna till parodontit är rökning. Detta är bevisat vid ett flertal undersökningar. Om tandläkaren konstaterar att en person är i riskzonen för att drabbas av tandlossning kommer hon/han att se till att resurser sätts in i första hand för att förbättra munhygienen. Rengöring av tandytan varvid all eventuell tandsten borttages är ett annat mycket viktigt steg i behandlingen. Tandhygienisten är specialutbildad för detta ändamål.

I vissa fall när tandlossningen är i ett långt framskridet stadium kan även kirurgi vara nödvändigt för att rädda en eller flera tänder. I vissa mycket svåra fall remitteras patienten till specialisttandläkare.